Ett intresant dokument om lågpris sateliter.

Här är en intressant länk om lågpris satelliter. dokumentet är på engelska men ger en intressant inblick i framtida forskning.

En stor pdf fil

Hoppas att det ger er en intressant bild.

Thomas Tranåker.

ESA:s rådgivande vetenskapliga kommitté rekommenderar Biomass som nästa utforskningssatellit

Tager från Svenska rymdstyrelsen. 

ESAC, ESA:s rådgivande vetenskapliga kommitté, har efter ett konsultationsmöte i Graz, Österrike 5 -6 mars enats om urvalet av nästa Explorersatellit. Kandidaterna var Premier, med uppdrag att studera atmosfären, Biomass, för att förbättra kunskapen om skogens kolförråd, och Core H2O som syftar till att öka kunskaperna om vattnets cirkulation och mäta vatteninnehållet i snö och is.

Svenska forskningsintressen finns i alla tre satelliterna, men industriintresset dominerar för Premier då Sverige har förbundit sig att leverera huvudinstrumentet STEAMR till den satelliten.

Kommittén hade av allt att döma ett svårt arbete att prioritera mellan de föreslagna satelliterna men vit rök steg slutligen upp för Biomass som rekommenderades för vidare utveckling.

Radarinstrumentet på Biomass bedöms kunna bidra med avgörande kunskap om kolets kretslopp och betydelsen för klimatförändringarna. Sammantaget bedöms Biomass som tekniskt innovativ samtidigt som den kan bidra till beslutsunderlaget för vad världen behöver göra för att bromsa klimatförändringarna.

Det slutliga avgörandet av lämplig satellit fattas av ESA:s programstyrelse för jordobservation, som fattar beslut tidigast i maj.

Gamla spår av kosmiska smällar

 Taget från Universetoday.com och översatt. originaltext av John Williams

Forntida järn-älskande bakterier kan ha öste upp bevis på en närliggande supernovaexplosion 2.200.000 år sedan, lämnar en utomjordisk järn signatur i fossil, enligt tyska forskare presenterar sina rön vid ett möte nyligen i American Physical Society.
Under 2004 rapporterade tyska forskare att finna en isotop av järn i en kärna prov från Stilla havet som inte bildas på jorden. Forskarna beräknade avklingningshastigheten av den radioaktiva isotopen järn-60 och bestäms att källan var från en närliggande supernova ca 2 miljoner år sedan. Explosionen, säger de, var tillräckligt nära jorden för att allvarligt skada ozonskiktet och kan ha bidragit till en marin utrotning på pliocen-pleistocen geologiska gränsen.
Shawn Bishop, en fysiker med det tekniska universitetet i München i Tyskland och den primära författare av färsk studie, undrade om spår av supernovan kunde hittas i fossil också. Några djupa hav bakterier suga upp järn skapar små magnetiska kristaller. Dessa 100-nanometer hela kristaller bildar långa kedjor inom högt specialiserade organeller kallade magnetosomes som hjälper bakterierna orientera sig jordens magnetfält. Med hjälp av en kärna prov från östra ekvatorial Stilla havet, biskop och hans team samplade skikt fördelade runt 100.000 år mellanrum. Genom att använda en kemisk behandling som utvinner järn-60 medan andra järn, sprang forskarna då provet genom en masspektrometer för att avgöra om järn-60 var närvarande.
Och i lagren omkring 2,2 miljoner år sedan, verkade små spår av järn-60.
Även om forskarna inte vet vilken stjärna exploderade det regna radioaktivt järn på jorden, forskarna avser ett papper från 2002 som pekar på flera supernovor genereras i Scorpius-Centaurus stjärnan förening. Gruppen av unga stjärnor, bara 130 parsec (ungefär 424 ljusår) från jorden, har producerat 20 supernovor under de senaste 11 miljoner åren.
Läs mer: http://www.universetoday.com/101494/cosmic-explosion-left-imprint-in-fossil-record/ # ixzz2QeXrgbka

En liten Planet är funnen.

Forskarna som jobbar inom ett internationellt konsortium av forskare samt Kepler teamet har funnit en planet eller tre. Dom är Kepler-37 b, Kepler-37 c, Kepler-37 d. Men den som intresserar mig är Kepler-37 b. En liten rakare som är nära sin sol i Lyrans stjärnsteken. Den är mindre än Merkurius eller ungefär lika stor som vår egna måne.

Jag ser det som en stor framgång för vår förmåga som art att hitta ett objekt så litet på ett avstånd på 210ljusår. Och med en teknik som inbegriper att titta på en stjärnas seismiska aktivitet. Genom att analysera oscillationen i stjärnans ljusstyrka och genom att omvandla detta till ljudvågor har man funnit små variationer som påvisar dessa tre planeter.

Kepler-37 b är troligen en stenig värd med mycket höga strålnings värden då den ligger nära sin stjärna. Går runt sin stjärna på 13,37 dagar.

Kepler-37 c är en planet som är större än Mars och mindre än Jorden. troligen stenig. Går runt sin stjärna på 21,30 dagar.

Kepler-37 d är större än Jorden och har inte avslöjat mycket av sina hemligheter. Går runt sin stjärna på 39,79 dagar.

Just nu 2013-02-20 känner man till 867 planeter utanför vårt solsystem. Det är fantastisk tid vi lever i.

Credit: NASA/Ames/JPL-Caltech

Historien om elektricitet

Historien om elektricitet.

En kort historia.

Mäniskinan har alltid känt till elektriciteten men inte vad den är eller hur den uppkomer. I början måste det ha varit fruktansvärt att se elektiska urladdningarnas spår över himmeln. Det kan inte varit svårt att dra slutsatsen att det var gudar som skapade detta.

Antiken

Den antika värden kände till vissa elektiska fenomen. Grekerna kände till runt året 500,f,kr, att man kunde få fram ett fenomen. Detta fenomen drog till sig hårstrån och efter ett tags agiterande till och med små blixtar. Detta är naturligtvis statisk elektricitet. Fynd tyder på att Babylonierna tillverkade batterier. Vad dessa användes till är ett mysterium och spekulationerna är många. Pläterring och medicinskt bruk är de vanligaste.

Upptäktens tid.

Girolamo Cardano en fysiker från dagens Italien skrev troligt vis den första vetenskapliga verket om elektricitet. Året var 1550 i boken De Subtilitate. Då kunde han skilja den magnetiska kraften och den elektriska kraften.

Giganterna.

Alessandro Volta skapade en kondensator mellan åren 1779 till 1780 och en stapel 1800. Stapeln anses vara det första batteriet. Om man bortser från Babylonierna. Volta började i alla fall med den mondäna vetenskapen om elektricitet. Voltas kondensator var en mycket enkel konstruktion besående av en glasburk fyll till en tredjedel med vatten en metall stav som går genom ett isoleraden lock. Elaka barn med kunskap om detta kan uppnå detta med plastmugg och en bit folie. Drik aldrig ur plastmuggar med folie som hänger över kanten. Stapeln Var byggt av koppar plattor, filt dränkt i svag syra eller basisk lösning och zink plattor varvade i en hög stapel.

André-Marie Ampère en adels man från Lyon. Den 1 september samtalade han med François Arago om Hans Christian Ørsteds försök att påverka en kompass med ström. Efter detta kunde Ampère visa skillnaden mellan elektrisk ström och elektrisk spänning. Han grundade även elektrodynamiken.

Georg Ohm beskrev motståndens inverkan och lagar. Ohms lag heter den och beskriver hur spänning ström och motstånd förhåller sig till varandra

Dessa tre var grundarna till den modern tiden som andra giganter.  Giganter som Thomas Edison, Nikola Tesla, Michael Faraday, Joseph Henry, James Clerk Maxwell och den tyvärr alltför okända Paul Adrien Maurice Dirac. Dessa män skapade med andra det moderna samhället

KMOS verktyget för VLT

KMOS är ett kraftfullt nytt instrument som precis testats färdigt på ESO:s jätteteleskop VLT (Very Large Telescope) vid Paranalobservatoriet i Chile. KMOS kan observera infrarött ljus från hela 24 objekt på himlen samtidigt, vilket gör det till ett unikt verktyg för astronomer. Genom att samtidigt studera strukturen i många objekt kommer KMOS att snabbare än vad som tidigare varit möjligt göra viktiga mätningar som ökar vår kunskap om hur galaxer växte till sig och utvecklades när universum var ungt. KMOS byggdes av ett konsortium av universitet och forskningsinstitut i Storbritannien och Tyskland i samarbete med ESO.

KMOS står för “K-band Multi-Object Spectrograph” (multiobjektspektrograf för K-bandet). Instrumentet, som finns på VLT:s enhetsteleskop UT1 vid ESO:s Paranalobservatorium i Chile, har framgångrikt sett sitt första ljus. Under fyra månader sedan augusti har detta gigantiska instrument skickats från Europa, satts ihop igen, testats och installerats, efter månader av noggrann planering. Detta arbete är kulmen på många års konstruktion och byggande av olika team i Storbritannien och Tyskland, samt hos ESO. KMOS är nummer två av den andra generationen av instrument som nu installeras på ESO:s VLT (det första var X-shooter: se eso0920).
Ray Sharples vid Durhams universitetet i Storbritannien har varit med och lett arbetet.
– KMOS är ett nytt spännande tillskott till ESO och VLT:s instrumentpark. Denna första succé tillägnas ett stort gäng ingenjörer och forskare som varit mycket hängivna till projektet. Vårt team ser fram emot många vetenskapliga upptäckter med KMOS när instrumentet har passerat de sista testerna.
För att studera galaxernas barndomstid behöver astronomerna tre saker: att observera infrarött ljus [1], att observera många galaxer samtidigt, och att kartlägga hur egenskaperna hos olika delar av varje galax skiljer sig [2]. KMOS kan göra alla dessa tre saker – på en och samma gång. Fram till nu kunde astronomer antingen observera många objekt samtidigt, eller kartlägga ett objekt i detalj. Därför kunde det ta flera år att göra en detaljerad kartläggning av många objekt. Men med KMOS, som kan detaljstudera många objekt samtidigt kommer sådana observationer nu bara ta månader att slutföras.
KMOS har robotarmar som kan placeras oberoende av varandra på precis rätt plats för att fånga upp ljuset från 24 avlägsna galaxer samtidigt. Varje arm placerar i sin tur ett rutnät med 14 × 14 pixlar på objektet och var och en av dess 196 pixlar samlar in ljus från olika delar av galaxen. Till slut delas ljuset upp i sina olika färger till ett spektrum. De svaga signalerna registreras av väldigt känsliga infraröda detektorer. Detta otroligt komplexa instrument har mer än tusen optiska ytor som har tillverkats med hög noggrannhet, och som sedan noggrant riktats in [3].
Jeff Pirard är den ESO-medarbetare som ansvarat för instrumentet.
– Jag kommer ihåg för åtta år sedan då projektet startade att jag var skeptisk eftersom KMOS var så komplext. Men idag observerar vi och instrumentet fungerar perfekt. Dessutom har det varit ett rent nöje att arbeta tillsammans med KMOS-teamet. De är väldigt professionella och vi hade mycket trevligt när vi arbetade tillsammans.
KMOS är utformat och byggt av ett konsortium bestående av institut som arbetat tillsammans med ESO. Dessa är: Centre for Advanced Instrumentation, Department of Physics, Durham University, Durham, Storbritannien; Universitätssternwarte München, München, Germany; UK Astronomy Technology Centre, som drivs av Science and Technology Facilities Council vid Royal Observatory, Edinburgh, Storbritannien; Max-Planck-Institut für Extraterrestrische Physik, Garching, Tyskland; och Sub-Department of Astrophysics, University of Oxford, Oxford, Storbritannien.
– De nya möjligheterna som KMOS ger för de som studerar avlägsna galaxer är väldigt spännande. Att kunna observera 24 galaxer samtidigt kommer att göra det möjligt för oss att skapa kataloger med många fler galaxer med mycket högre kvalitet. Samarbetet mellan alla partners och ESO kunde inte ha fungerat bättre och jag är väldigt tacksam till alla som har bidragit till instrumentet KMOS, avslutar Ralf Bender (Universitätssternwarte München, Germany), som också varit med och lett arbetet.

Noter

[1] Universums expansion gör att ljusets våglängd sträcks ut och blir längre. Det betyder att mycket av det ljus från avlägsna galaxer som astronomerna är intresserade av flyttas från den synliga delen av det elektromagnetiska spektret till det infrafröda. För att studera galaxernas utveckling är därför instrument som studerar infrarött ljus avgörande.
[2] Med den här tekniken, som kallas tredimensionell spektroskopi, kan astronomer samtidigt studera egenskaperna hos olika delar av ett objekt, till exempel en galax, för att se hur den roterar och mäta dess massa. Tekniken gör också att den kemiska sammansättningen samt de fysikaliska egenskaperna kan bestämmas i olika delar av objektet.
[3] De flesta av de komplexa mekanismerna i KMOS måste kylas ner till –140 grader Celsius, vilket var en stor utmaning för projektets ingenjörer.

Mer information

År 2012 är det 50 år sedan Europeiska sydobservatoriet (ESO) grundades. ESO är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av det europeiska extremt stora 39 metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Taget i sin helhet från ESO.org

Nyheter från Mars

Källa: Jet Propulsion LaboratoryNASA Mars Rover Analyserar Fullt First Martian jordproverScoop Marks i sanden på "Rocknest"Scoop Marks i sanden på "Rocknest"Detta är en bild av den tredje (vänster) och fjärde (höger) diken som gjorts av 1,6-tums-breda (4-centimeter breda) scoop om NASA: s Mars Rover Curiosity i oktober 2012.
Curiosity Rovers Traverse, augusti till November 2012Curiosity Rovers Traverse, augusti till November 2012Denna karta visar var NASA: s Mars Rover Curiosity har kört sedan landa på en plats senare namnet "Bradbury landning" och reser till en vetter läge nära bredvid "Point Lake," i enheter totalt 1703 fot (519 meter).
Pasadena, Kalifornien - NASA: s Mars Nyfikenhet rover har använt sin fulla uppsättning instrument för att analysera Martian jorden för första gången, och fann en komplex kemi inom Martian jorden.
Vatten och svavel och klor-innehållande ämnen, bland andra ingredienser, dök upp i prover Curiosity arm levereras till ett analytiskt laboratorium inne rovern.
Detektering av de ämnen under denna tidiga fas av uppdraget visar laboratoriets förmåga att analysera olika jord och prover berg under de kommande två åren. Forskarna har också kontrollera kapaciteten hos Rovers instrument.
Curiosity är den första Mars Rover kunna ösa jorden i analytiska instrument. Den specifika jordprov kom från en drift med vindpinade damm och sand som kallas "Rocknest." Webbplatsen ligger i en relativt platt del av Gale Crater fortfarande långt från rovern huvuddestination på sluttningen av ett berg som heter Mount Sharp. Rover laboratorium ingår provanalysen på Mars (SAM) svit och kemi och mineralogi (Chemin) instrument. SAM använde tre metoder för att analysera gaser avges från den dammiga sanden när den värmdes i en liten ugn. En klass av ämnen SAM kontroller för är organiska föreningar - kolhaltiga kemikalier som kan vara ingredienser för livet.
"Vi har ingen definitiv detektion av Mars organiska vid denna punkt, men vi kommer att hålla ute i de olika miljöerna i Gale Crater," säger Sam Ansvarig forskare Paul Mahaffy av NASA: s Goddard Space Flight Center i Greenbelt, MarylandCuriosity: s "Rocknest arbetsplats
NASA: s Curiosity Mars Rover dokumenterade sig i samband med sitt arbete plats som kallas ett område "Rocknest vindavdrift," på den 84: e Mars dag eller sol, sitt uppdrag (oktober 31, 2012).
Curiosity är APXS instrument och Mars Hand Lens Imager (Maheli) kamera på Rover arm bekräftade Rocknest har kemiska element sammansättning och textur utseende som liknar områden som besökts av tidigare NASA Mars Rovers Pathfinder, Spirit och Opportunity.
Curiosity team valde Rocknest som första skopa platsen eftersom det har fina sandpartiklar lämpade för skrubbning innerytor armens prov hantering kammare. Sand vibrerades inuti kamrarna för att ta bort rester från jorden. Maheli närbilder av Rocknest visar en damm-belagd skorpa en eller två sandkorn tjocka och täcker mörka, finare sand.
"Aktiva drivor på Mars ser mörkare på ytan", säger Maheli Ansvarig forskare Ken Edgett av Malin Space Science Systems i San Diego. "Detta är en äldre avdrift som har haft tid att vara inaktiv, låta skorpa form och damm samlas på den."
Chemin granskning av Rocknest prover fann sammansättningen är ungefär halv gemensamma vulkaniska mineraler och halv icke-kristallina material, såsom glas. SAM lagt information om ingredienser i mycket lägre koncentrationer och om förhållandet mellan isotoper. Isotoper är olika former av samma grundämne och kan ge ledtrådar om miljöförändringar. Vattnet ses av SAM innebär inte driften var vått. Vattenmolekyler bundna till korn av sand eller damm är inte ovanliga, men mängden sett var högre än väntat.
SAM identifierade preliminärt syre och klor förening perklorat. Detta är en reaktiv kemikalie som tidigare finns i arktisk Martian jorden av NASA: s Phoenix Lander. Reaktioner med andra kemikalier värms i SAM bildades klorerade metan föreningar - en-kol organiska som upptäcktes av instrumentet. Klor är av Martian ursprung, men det är möjligt att kolet kan vara av jord uppkommit, av nyfikenhet och upptäcks av SAM: s höga känslighet design.Vindpinade Sand från "Rocknest" Drift
Mars Hand Lens Imager (Maheli) på NASA: s Mars Rover Curiosity förvärvade närbild vyer av sand i "Rocknest" vindavdrift att dokumentera vilken typ av material som rovern öste, siktas och levereras till kemi och mineralogi Experiment (Chemin ) och provet analys på Mars (SAM) i oktober och november 2012.
"Vi använde nästan varje del av vår vetenskap nyttolast undersöker denna drift", säger Nyfikenhet Project Scientist John Grotzinger av California Institute of Technology i Pasadena. "Synergierna av instrumenten och rikedomen i datauppsättningarna ger oss mycket lovande för att använda dem på uppdragets huvudsakliga vetenskap destination på berget Sharp."
NASA: s Mars Science Laboratory Projekt använder Nyfikenhet att bedöma om områden i Gale Crater någonsin erbjuds en beboelig miljö för mikrober. NASA: s Jet Propulsion Laboratory i Pasadena, en division inom Caltech, förvaltar projektet för NASA: s vetenskap Mission direktorat i Washington och inbyggd nyfikenhet.
För mer information om Nyfikenhet och andra Mars uppdrag, besök: http://www.nasa.gov/mars.