Den största Gula Hyperjätten som har upptäkts

Detta är taget från ESO hemsida.

Det är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1409

ESO:s Very Large Telescope Interferometer har upptäckt den största kända gula stjärnan. Den är också en av de tio största stjärnorna som har upptäckts hittills. Hyperjätten, som har en diameter på mer än 1300 gånger solens, ingår också i ett dubbelstjärnesystem, där den andra stjärnan ligger så nära att de nuddar vid varandra. Observationer från de senaste sextio åren, där vissa gjorts av amatörastronomer, visar också att denna ovanliga och anmärkningsvärda himlakropp förändras fort. Troligen genomgår den nu en mycket kort livsfas.

Genom att använda ESO:s Very Large Telescope Interferometer (VLTI), kunde Olivier Chesneau (Observatoire de la Côte d’Azur, Nice, Frankrike) och hans internationella team konstatera att den gula hyperjättestjärnan HR 5171 A [1] är helt enorm – 1300 gånger solens diameter, vilket är mycket större än forskarna hade väntat sig [2]. I och med detta är det den största gula stjärnan som man känner till. Den kommer nu också att hamna på listan över de tio största stjärnorna som man känner till. Den är 50% större än den berömda röda jättestjärnan Betelgeuse, och omkring en miljon gånger så ljusstark som solen.

– De nya observationerna visade också att stjärnan har en tätt intilliggande dubbelstjärnepartner, något som var en riktig överraskning. De två stjärnorna ligger så nära varandra att de snuddar vid varandra. Hela systemet påminner om en gigantisk jordnöt, säger Chesneau

Astronomerna gjorde upptäckten med hjälp av en teknik som kallas interferometri. Det innebär att man kombinerar ljuset från flera teleskop, och kan uppnå detaljskärpa som skulle motsvara ett upp till 140 meter stort jätteteleskop. De nya resultaten fick teamet att noggrant gå igenom gamla observationer av stjärnan över de senaste drygt sextio åren för att undersöka hur den uppfört sig tidigare [3].

Gula hyperjättestjärnor är mycket ovanliga. Vi känner bara till omkring ett dussin sådana i vår egen galax, där den mest välkända är Rho Cassiopeiae. De är några av de största och ljusstarkaste stjärnorna som man känner till, och befinner sig i ett instabilt livsstadium då de förändras mycket snabbt. På grund av denna instabilitet kastar de också ut stora mängder materia som bildar en vidsträckt atmosfär runt stjärnan.

Trots det stora avståndet på nästan 12 000 ljusår från jorden kan den skarpögde nätt och jämnt se stjärnan med blotta ögat (dock inte från svenska breddgrader) [4]. HR 5171 A genomgår nu en snabb utveckling. Över de senaste 40 åren har den växt sig allt större och samtidigt blivit svalare. Bara några få stjärnor snappas upp i den här mycket korta fasen då de utvecklas snabbt och genomgår en drastisk temperaturförändring.

När man analyserat mätningar från andra observatorier av stjärnans varierande ljusstyrka har astronomerna kunnat bekräfta att himlakroppen är en så kallad förmörkelsebinär. Det är en dubbelstjärna där den mindre stjärnan passerar framför och bakom den större stjärnan i sin omloppsbana. I detta fall tar det 1300 dagar för kompanjonstjärnan att ta sig ett varv runt HR 5171 A. Den lilla stjärnan är bara aningen varmare än HR 5171 A:s yttemperatur på 5000 grader Celsius.

– Kompanjonstjärnan som vi har upptäckt spelar en viktig roll eftersom den kan påverka HR 5171 A:s öde. Till exempel skulle den kunna slita loss de yttre lagren av stjärnan och på så sätt förändra dess utveckling.

Den nya upptäckten visar varför det är viktigt att studera de här enorma och kortlivade gula hyperjättarna. Den kan dessutom hjälpa oss att förstå vad som avgör hur tunga stjärnor utvecklas med tiden.

Noter

[1] Stjärnan går även under beteckningarna V766 Cen, HD 119796 och HIP 67261.

[2] Alla andra objekt med jämförbar storlek verkar vara röda superjättar, som blir 1000-1500 gånger så stora som solens radie och har startmassor på högst 20-25 gånger solens massa. Man hade förväntat sig att gula superjättar skulle vara 400-700 gånger solens radie.

[3] Spektroskopimätningar har gjorts med instrumentet UCLES (University College London Echellespectrograf) på Anglo Australian-teleskopet, på South African Astronomical Observatory (SAAO), och med PUCHEROS från Pontificia Universidad de Chile (PUC). Koronagrafiska observationer med Near-Infrared Coronagraphic Imager (NICI) på Gemini South-teleskopet har också använts. Forskarna dessutom använt fotometriska mätningar i infrarött ljus från arkiven vid South African Astronomical Observatory som observerats under åren 1975-2013 samt andra mätningar mellan 1983 och 2002, däribland amatörobservationer. Författarna anser att amatörastronomen Sebastian Oteros observationer (2000-2013) stämmer “utmärkt” överens med professionella observationer, något som “visar på en hög kvalitet hos dessa amatörobservationer”.
[4] HR 5171 A har en visuell magnitud som varierar mellan 6,10 och 7,30. Den kan ses i stjärnbilden Kentauren.

Mer information

Den här forskningen presenterades i artikeln “The yellow hypergiant HR 5171 A: Resolving a massive interacting binary in the common envelope phase” av Chesneau m. fl. och publiceras i tidsskriften Astronomy & Astrophysics.

Teamet består av O. Chesneau (Laboratoire Lagrange, Univ. Nice Sophia-Antipolis, CNRS, Observatoire de la Côte d’Azur, Nice, Frankrike [Lagrange]), A. Meilland (Lagrange), E. Chapellier (Lagrange), F. Millour (Lagrange), A.M. Van Genderen (Leiden Observatory, Leiden, Nederländerna), Y. Nazé (Le Fonds de la Recherche Scientifique, Liège, Belgien), N. Smith (Steward Observatory, Tucson, USA), A. Spang (Lagrange), J.V. Smoker (ESO, Santiago, Chile), L. Dessart (Aix Marseille Université, CNRS, Laboratoire d’Astrophysique de Marseille, Marseille, Frankrike), S. Kanaan (Instituto de Física y Astronomía, Universidad de Valparaíso, Chile [IFA]), Ph. Bendjoya (Lagrange), M.W. Feast (South African Astronomical Observatory, South Africa [SAAO]), J.H. Groh (Geneva Observatory, Genève, Schweiz), A. Lobel (Royal Observatory of Belgium, Bryssel, Belgien), N. Nardetto (Lagrange), S. Otero (American Association of Variable Star Observers, Cambridge, MA, USA), R.D. Oudmaijer (School of Physics & Astronomy, University of Leeds, Storbritannien), A.G. Tekola (SAAO och Las Cumbres Observatory Global Telescope Network, Goleta, CA, USA), P.A. Whitelock (SAAO), C. Arcos (IFA), M. Curé (IFA) och L. Vanzi (Department of Electrical Engineering och Center of Astro Engineering, Pontificia Universidad Catolica de Chile, Santiago, Chile).
ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av det europeiska extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Forskningsartikeln (från ArXiV)
• Foton på VLTI
• Foton på instrumentet AMBER

Mer spår av vatten på Mars.

Det finns ett stort antal kratrar på Mars. I alla storlekar som lämnar ärr på den röda planetens yta.  Under planetens historia har det blivit en hel del nedslag.

Bilden här under visar en region på den norra halvklotet som heter Hephaestus Fossae efter den grekigska guden för eld. Bilden är tagen med ESA’s Mars Express orbiters högupplösa kamera den 28 december 2007. Bilden är färglagd så att områdets nivåer blir synliga. Grön och gul visar lågland och den blåa och violetta färgen visar djupa sänkor till ett djup på 4 km.

ESA har tagit bilden.

På bilden ser man ett antal kratrar. Den största kratern är ungefär 20 km i diameter 

Den långa och komplicerade fårorna i marken liknar torkade flodbäddar är resultatet av den enorma kraften i en liten himlakropp som kolliderar med marken. Vid kollisionen av en komet eller asteroid uppstår enorma mängder av energi som övergår till värme på ytan runt nedslagsplatsen. 


I fallet med med stora karaten på bilden har värmen smält den solida isen som var blandad med sten och damm. Resultatet blev en enorm översvämning i området. Men innan vattnet torkade blev flodbädden till det vackra mönstret på ytan. 


Baserat på bristen av liknade formationer runt de mindre kratrarna tyder på att endast de starkaste nerslagen är starka nog att smälta bottenlagren.

Solen vs Jorden! En storleks jämförelse.

Solen vs Jorden.

Skenbar magnitud  

-26,72 
 

Vinkeldiameter 

32 '29 " vs 180 ° 
 

Omloppsbanas center  

Sagittarius A * vs Solen  

Största avstånd från omloppsbana centrum  

2,99 × 10 ^ 17 km 2 × 10 ^ 9 au vs 1,52097701 × 10 ^ 8 km 1.01671033 au 
 

Närmaste avstånd från omloppsbana centrum  

2,59 × 10 ^ 17 km 1,73 × 10 ^ 9 au vs 1,47098074 × 10 ^ 8 km 0.98328989 au 
 

Omloppstid  

(2,24 × 10 ^ 8-2,51 x 10 ^ 8) år vs 365,25636 dagar  

Massa 

1.988435 × 10 ^ 30 kg 332948,6 gånger jordens massa vs 5,9721986 × 10 ^ 24 kg  

Medeldensitet  

1,408 g / cm '^ 3 vs 0,2553 medelvärdet av Jordens densitet vs 5,515 g / cm '^ 3 
 

Gravitation  

273,95 m / s ^ 2 27,935 g vs 9,8 m / s ^ 2 0,999 g 
 

Flykt hastighet  

617.540 m / s 55,24 gånnger jordens, vs 11180 m / s Jordenflykthastighet 
 

Medelradie  

695500 km 109 gånger Jordens radie vs 6367,5 km 
 

Oblateness   

9 x 10 ^ -6 vs 0,0033 
 

Omloppstid   

25,05 dagar vs 23,934472 h 
 

Snedhet   

7.25 ° vs 23.45 ° 

Det var det ha det bra.

"Den mystiska stenen" på Mars.

Senen som dök upp framför Opportunity på " Murray Ridge "

Denna före - och - efter par bilder av samma fläck av marken framför NASA: s Mars Exploration Rover Opportunity dokumenterar 13 dagars mellanrum ankomsten av en ljus ontologisk sten. Rovern hade avslutat en kort manöver strax innan den andra bilden , och en av dess hjul sannolikt knackade loss en bit seten - som blev känd till " Pinnacle Island " - till denna position . stenen är ungefär 15cm i diameter.
Bilderna är från Opportunity panoramakamera( Pancam ) . Den till vänster är från 3528 : e Mars dag eller sol , av rover arbete på Mars ( December 26, 2013 ) . Den till höger , med de nyanlända stenen, är från Sol 3540 ( 8 januari, 2014 ) . En stor del av stenen är ljus-tonat , nästan vit . En del är djupt röd färg . Pinnacle Island juni har vänt upp och ned när ett hjul lossnat det ger till ovanlig omständighet för att undersöka undersidan av en sten på planeten Mars.
Platsen är på " Murray Ridge , " en del av kanten av Endeavour krater där Opportunity arbetar på mot norr sluttningar faller på rover sjätte vintern på Mars.

Detta enligt NASA.

Men man kan alltid lite på kvällstidningarna skrika ut en Mystisk sten! 

Jag väljer NASA.

ESA tar sikte på komet Comet 67P/Churyumov-Gerasimenko.

I nådens år 1993 gavs tillstånd att bygga satelliten Rosetta. Uppdraget var hörnstenen för ESA's Horizons 2000 Science Program. Efter det har vetenskapens utövare från Europa och USA med hjälp av ingenjörer tagit sin kunskap och talang och byggt en pärla av vetenskap. Ett fordon i två delar, en satellit och en laddare för detta unika uppdrag. Att ta reda allt som är möjligt att veta om en komet. En liten värd av is.

Det var tänkt att Rosettas färd skulle börja Januari 2003, Men den misslyckade uppskjutningen av Ariane raketen under December 2002 hade effekten att uppskjutningen blev först Mars 2004. Uppskutingen skede från Kourou i Franska Guyana

Under en 10 årig resa som går genom asteroidbältet och ut i rymdens kalla omfamning, På ett avstånd av 5 AU når den sin destination kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko.

Rosetta möter upp kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko och följer den nära, När is-kärnan kommer närmare solens värme kommer den lilla landaren frigöra sig och landa på kometen. Troligtvis avslöja en hel del hemligeter för oss. Det blir första gången som vi kan få direkt information från en komet. 

Under ett år fram till slutet av 2015 kommer satelliten och kometen cirkulerat runt solen och vara på väg ut ur solsystemets inre delar.

Uppdraget är historisk för första gången kommer vi att klara av.

• Första satelliten som går i omloppsbana runt en komet.
• Första satelliten som är nära en komet när den böjar värmas upp a solen.
• Första laddningen på en komet
• Första närbilden på en komets kärna som kan gen nya insikter om kometer uppbyggnad
• På väg ut mot kometen kommer den första europeiska satellit komma nära asteroider.
• Rosetta kommer att vara den första Satseliten som kommer nära Jupiters omloppsbana med bara solceller som energikälla.

Rosetta har genomfört en lång resa. Kommer att vakna efter en 2års dvala den 20 Januari.

Detta gör mig glad en vinter kväll.

Uranus i siffror eller Solsystemets dåliga skämt i siffror

Uranus är den sjunde planeten i systemet och är ungefär 4 gånger så stor som jorden och väger ungefär 14 gånger så mycket. Planeten "ligger ner" och rullar fram. Det var 
tyskfödde brittiske astronomen William Herschel den 13 mars 1781 då han höll på att leta dubbelstjärnor i stjärnbilden Tvillingarna. Och det var den första planeten som upptäcktes med ett teleskop. döptes först till ”Georgium Sidus”. Först trodde Herschel att det var en komet, men med hjälp av den svenske astronomen Eric Prosperin som hade erfarenhet av banberäkningar konstaterade man att Uranus omloppsbana var nästan cirkelformig och den nyupptäckta himlakroppen fick planetstatus.
 Uranus har alltså sitt namn efter den grekiska himmelsguden Uranos (klassisk grekiska: Οὐρανός) – fader till Kronos och farfader till Zeus – vilket på latin blev "Ūranus"

Genomsnittliga avstånd från jorden 19,2 au eller 2.66 ljus timmar
Genomsnittligt avstånd från Solen 19.21261222 au eller 2,663107058 ljus timmar
Största avstånd från omloppsbana centrum 3.0063894 × 10 ^ 9 km eller 20.0964719 au
Närmaste avstånd från omloppsbanas centrum  2.73555503 × 10 ^ 9 km eller 18.286056 au
Semimajor axel 19.19126393 au
Semiminor axel 19.16990375 au
Excentricitet 0,047167710
Lutning 0,76986 °
Menar anomali 201 ° 3.4 '
Omloppstid 84.016846 Julian år
Skenbar riktningen prog
Momentan heliocentriska hastighet 6,5 km / s
Genomsnittliga heliocentriska hastighet 6,8 km / s

Skenbar magnitud 5,84 ( synliga för blotta ögat i mörk himmel )Vinkeldiameter 3,4689 "Ekvatorial radie 25.559 km 4,0073 gånger jorden
Polär radie 24973 km 3,9154 gånger jorden
Yta 8,1 × 10 ^ 9 km ^ 2 16 gånger jordens ytaOblateness 0,0229massa  8,6625 × 10 ^ 25 kg 14,505 gånger jordens massagenomsnittlig densitet 1,3 g / cm ^ 3 0,236 genomsnittliga Jord densitetgravitation 8,69 m / s^2 0,886 gflykt hastighet  21.290 m / s1,904 Jordens flykthastighetomloppstid 16 h ( sideriska , retrograd )sol dag 16 timmarekvatorialhastighet 2900 m / s. 6.1 gånger Jordens 
rotationsfrekvens 1,5 varv / dag ( ekvatorn , retrograd ) 
1,5 vinkelhastigheter på jordens rotation kring sin axelsnedhet 97,77 ° ( )albedo 0,51antal månar 27 ( kända )kända satelliter
Cordelia, Ophelia, Bianca, Cressidaen, Desdemona, Julia, Portia, Rosalind, Amo, Belinda, Perdita, Puck, Mab, Miranda, Ariel, Umbriel, Titania, Oberons, Francisco, Caliban, Stephano, Trinculo, Sycorax, Margaret, Prospero, Setebos, Ferdinandålder 4,5 miljarder 
årinkeldiameter 3,4689 "

Atmosfär

atmosfärstryck 1,2 bar (vid synlig mollnivå)
lägsta temperatur -224 ° C (vid 1 bar) 
medeltemperatur -211 ° C (vid 1 bar) 
maxtemperatur -197 ° C (vid 1 bar)

väte (H_2) | 85%
helium (He) | 15%

Kometen ISON

ISON (C/2012 S1) upptäcktes den 21 september 2012av amatör astronomer med relativ enkel utrustning. Vitali Nevski och Artyom Novichonok använde var ett 40cm f/3 spegelteleskop och ett automatiserat datorprogram. Magnituden var då 18,8 men upptäcktes med  CoLiTec programet.

ISON var den 28 november på ett avstånd från solen av 1,16 miljoner kilometer men senare bröts sönder av gravitations fältet. Det är troligt att kometen började sin resa från oort molnet och reste nära ett ljus år innan solen splittrade den.

Det var länge trott att kometen skulle bli mycket ljusstark och kanske till med synlig med blotta ögat. även om detta aldrig blev av så gav den data som ett flertal satelliter och observatorier samlade kommer att bearbetas under en lång tid framåt.

Men att vi nyligen upptäckte denna komet och det som hände i Ryssland under 2013 så är frågan varför inte fler observatorier sätts in för att söka efter kometer?