Månen är giftig!

Det är nog tur att månen inte var gjord av ost. För allt tyder på att månen är giftig. Inte nog att regoliten är en plåga för allt som ska färdas på månen. Ett mycket vasst och finkornigt damm. Om ni kommer ihåg den Isländska vulkan askan? Lite åt det hållet. Vasst, litet och giftigt vad mer för elakheter kan man finna i detta damm? Ingen tror väl att vara astronaut skulle vara ett lätt jobb. Det är en sak att man kan bli stekt när man ska upp eller mikrovågad av solen när man är uppe. Vad kan gå fel när man ska landa på månen? Den listan är en lång en. Sen kommer man till ytan på månen och möts av ett damm som fastnar på allt. Och jag tyckte att sanden kom överallt när jag senast var på semester. Så situationen är denna. Du är på månen, Det är positivt! Men här kan du dö av Strålning, fel på utrustningen, kvävning, ner fallande stenar och uppenbarligen giftigt damm som inte går att bli av med. Inget trevligt. Men jag tror att utsikten kan vara värd resan. Tänka sig att se jorden som ett blått klot. Jag skulle personligen vilja se en halv jord från månen. Sedan får vi inte glömma hur mycket som kan gå fel på vägen hem. Höga hastigheter, lång sträckor och sedan landning i vatten efter man har färdats genom atmosfären som ett eldklot.

Så denna astronaut från apollo 17 har tydliga fläckar av regolit damm, så det är inte så svårt att förstå att dammet kan komma in i andnings vägarna. Med den exponeringen för tidigare resenärer och framtida. Så visar det att vi är fort farande är i början av vår väg till kunskap om hur vi ska kunna överleva utanför våran hemplanet. Och återvända till månen blir en nödvändighet. För eller senare måste vi lämna vår vagga och vidare mot stjärnorna. Men då måste vi ha löst många frågor. Och hur vi kan överleva på vår närmsta granne är första steget.Men då får vi komma ihåg ät inte dammet. (tack NASA för bilden.)

Hälsningar
Thomas Tranåker.